Olaus Magnus bilder av kvarnar
Första bilden
Andra bilden
Bilden är ur Olaus Magnus Historia om de nordiska folken från 1555. Den visar en vattenmölla med underfallshjul i genomskärning.
Vattenhjul, kronhjul och drill är tydligt avbildade, liksom sädestratten. Däremot syns inte kvarnstenarna.
Vattenkvarnen hade redan under 700- och 800-talet spridits från romarriket till stora delar av Västeuropa. Till Skåne nådde den på 1000-talet, till övriga Sverige på 1200-talet.
Den äldre handmalningen var ett tungt och tidskrävande arbete som vanligen var en kvinnosyssla. Med vattenkvarnarnas införande frigjordes en stor mängd kvinnlig arbetskraft.
Från 1200-talet kom även väderkvarnen till Norden. Den hade utvecklats i Västasien på 900-talet och nådde Västeuropa på 1100-talet.
Källa: Janken Myrdal i Jordbruket under feodalismen 1000–1700; ingår i Det svenska jordbrukets historia, 1999.
Kommentar till andra bilden
På denna Olaus Magnus-bild är kvarnstolen, stenarna, tratten och mjöltudan mer korrekt återgivna. Man ser dock inte kraftöverföringen.
Henrik Ranby spårade upp bilderna och skrev kommentarerna.
Kvarnar, som drifvas af strömmande vatten, förete olikheter sinsemellan så i anseende till byggnadssätt, utseende och läge som hastighet i drift. [----]
Byggnadssättet växlar så till vida, att somliga kvarnar drifvas uppifrån, andra åter nedifrån genom ett inledt eller naturligt vattuflöde. Bestämmande för utseendet är kvarnstockens tjocklek, enkel eller dubbel rad af hjultänder, dessa inbördes afstånd — om de sitta glest eller tätt—, långa rännor eller korta för uppnående af snabbaste fart.
Ur Olaus Magnus Historia om de nordiska folken, utgiven i Rom 1555. Trettonde boken, tolfte kapitlet.